Filmfilter
En notis jag hade inne i Sydsvenskan i måndags och som inte finns på nätet.
Filters nya nummer rymmer en läsvärd special om svensk film med utgångspunkten att vi nu börjar se ljuset i slutet av Göta kanalen. Alltså, bortom en strömlinjeformad feghet väntar kaxigare kanter. Och inte för att huvudpersonen i årets mest sedda svenska film har så många vassa piercingar. Nej, det handlar om att vilja våga något med form och tilltal.
“Män som hatar kvinnor” är då snarare en illustration av ett systemfel. För trots att den i första hand är gjord för bio ser den ut som en tv-film. Kanske inte undra på med tanke på att mantrat från Svenska Filminstitutets utsiktstorn länge och väl ljudit manus, manus, manus. Som filmfotografen Hoyte van Hoytema, ansvarig för bland annat “Lasermannen” och “Låt den rätte komma in”, påpekar i Filter: “Det är märkligt att det visuella inte tas mer på allvar.”
“Farväl Falkenberg”-regissören Jesper Ganslandt som också intervjuas verkar både vilja och våga något med sin nya “Apan”. En film som inte fick något riktigt SFI-stöd förrän den nästan var färdigställd. Och här någonstans hade Filter gärna fått gräva lite djupare. Vilka projekt ska få stöd och varför?
Om en månad presenteras den nya filmutredningen.
