Tusen ögon
Idag har jag en notis inne i Aftonbladet, som har felstavat mitt namn. Kontrar med en något extenderad version av texten här.
Audiologer varnar för att fler unga får hörselskador till följd av stadens ständiga buller och mp3-spelarens eviga dunkande. Det är knappast första gången forskare slår larm om överdoser av sinnesintryck i urbana miljöer. För hundra år sedan var det synen som krisade och sociologer som George Simmel menade att livet i den teknologiskt mättade storstaden utmärktes av ansträngda synnerver. Och det var inte bara mer saker att titta på utan även fler ögon som tittade på en.
Något som den moderna mästerskurken framför andra, Dr. Mabuse, visste att ta vara på. Samt regissören Fritz Lang som gjorde tre filmer om honom, bör man kanske tillägga. Den första, Dr. Mabuse från 1922, släpps i dagarna på dvd.
Dr. Mabuse var inte bara en förklädnadsexpert som kunde ta sig in vart som helst utan utpressade även andra till att vara hans ögon. Tack vare sitt nätverk av mänskliga satelliter kunde Mabuse behålla kontrollen i den undre världen.
Den närmast lustfyllda övervakningen har förstås dagspolitiska paralleller. Men att vilja se allt tär som sagt på krafterna. Dr. Mabuse slutar med att han börjar se spöken.
