Indonesiens popmuslimer (Aftonbladet 18/7)
Förra veckan återvaldes Susilo Bambang Yudhoyono som president i Indonesien. Han gick till val på löften om stabil ekonomi och kamp mot korruption.
Terrordådet i fredags skakade den groende demokratin och misstankar har väckts mot Jemaah Islamiyah, ansvariga för bombningarna i Bali i oktober 2002 som dödade 202 personer.
Islamister göre sig dock icke besvär vid valurnorna i världens mest folkrika muslimska nation. Men att som kandidat bekänna sin tro är precis som i USA, världens mest folkrika kristna dito, närmast ett obligatorium. Yudhoyono hade inte vunnit utan att utstråla viss religiositet.
Religiös korrekthet är inte bara ett framgångsrecept i politiska kampanjer. Efter Suhartos fall 1998 har demokrati och marknadsekonomi inneburit ett uppsving för populärkulturen i Indonesien. Och religionen är given i marknadsföringen.
Fjolårets kioskvältare på biograferna, Ayat-ayat cinta, är enligt indonesiska filmvetaren Veronica Kusuma i The Jakarta Post ett tydligt exempel på att det finns en växande marknad för islamiska värderingar. Filmen är en sedesam romantisk melodram med vänliga och toleranta karaktärer och lösa citat från Koranen. Tjejerna ritar hjärtan i skolblock, lyssnar på ballader och får sina hjärtan krossade. Attraktionsobjektet Fahri, lika godhjärtad som gudfruktig, vet inte vem han ska välja. Det blir inte lättare inte av att islam, som han förklarar för en amerikansk journalist, inte tillåter dejting.
Kusuma menar att den indonesiska filmen mer och mer har blivit en plats där den muslimska identiteten förstärks eller omförhandlas samt vissa beteenden främjas eller förkastas. Film har också alltid medlat och hamnat i kläm, när tradition och modernitet krockat.
Rörliga bilder har ofta föranlett religiöst färgad moralpanik och det har inte sällan ropats på totalförbud. Samtidigt har det ingåtts en hel del oheliga allianser genom åren. Inte bara har regissörer använt filmkonsten för sina teologiska visioner. Film har också utnyttjats för strategiska kommunikationsåtgärder.
Det tycks stå klart vad den unga demokratin Indonesien med sin multietniska befolkning vill skapa - en nationell muslimsk identitet för 2000-talet. Inte undra på att Ayat-ayat cinta har fått stöd av religiösa ledare och uppskattats av publiken för sin positiva bild av moderat islam. Filmen har inte bara snygga huvudrollsinnehavare och vackra miljöer utan också en pedagogiskt uppbygglig historia. President Yudhoyono uppgav att han grät flera gånger under filmen och har arrangerat en specialvisning för utländska ambassadörer i landet.
Mer konservativa delar av publiken anmärkte visserligen på en hastig utomäktenskaplig filmkyss. Alla bilder är ännu inte accepterade. I oktober skrev Yudhoyono under en lag som förbjuder pornografi.
